Page 5 - Ventilen 2017-2

Elektrisk framhjulsdrivning à la Ferdinand Porsche (system Lohner-Porsche) på en tidig ambulans på ett Bergmann-
chassi. Man kan förmoda, att frånvaron av motorbuller var uppskattad av sjuklingar som transporterades i detta fordon.
Karosseriombyggnaden utfördes av Plenikowski i Hartha, Tyskland. (Lån ur Eckermann, Auto und Karosserie.)

Ferdinand Porsche hade tidigt visat att elmotorn kunde t.o.m. byggas in i drivande väghjul. Opåverkad av tankegångar som kanske för många tedde
sig onaturliga, förverkligade Porsche framhjulsdrift med hjälp av elmotorn – ty det skulle nog ha fallit sig mera osökt att låta drivningen ske via de
bakre väghjulen.
Hästdragna vagnar blir ‘motorvagnar’, blir automobiler

Hästdragna vagnar hade chassitekniskt naturligt nog stått modell för många tidiga motorvagnar. Detta medförde initialt stora hjul – föranledda
av de i allmänhet dåliga vägarna – och korta axelavstånd. När det blev aktuellt att byta hästen mot förbränningsmotorn fanns vid denna tid olika
teorier och idéer om var i chassit denna kraftkälla skulle placeras. Med i början primitiv drivning via rem låg det nära till hands att hålla kort
avstånd mellan motorn och något slags transmissionssystem, som skulle leda kraften till de drivande väghjulen. Att gömma maskineriet baktill, i
chassit under sittbänkar – ibland tvärgående, ibland längsgående – var därför ingen originell tanke, och motorn var oftast en- eller tvåcylindrig; inte
sällan med cylinderblocket liggande. Det experimenterades med både rem- och friktionsdrivning innan man – oftast i samband med någon slags
utväxlingsanordning – gick över till drivning av väghjulen med en eller ett par kedjor.

Åtkomlighet för tillsyn och justeringar var särskilt önskvärda, för att inte säga helt nödvändiga, under dessa tidiga år. För enkel tillgång till ev.
justeringar i sin första motorvagn placerade Wilhelm Maybach, chefkonstruktör hos Daimler, den via Deutz utvecklade encylindriga Daimler-
motorn av fyrtaktstyp ganska högt bakom den främre sittbänken/förarplatsen.

Det var på 1890-talet som ‘motorvagnar’; fordon, drivna av någon slags ‘maskin’, började (först i Europa) betecknas “automobil”. Goda exempel är
bl.a. den ovannämnda Daimler- automobilen 1887, Benz trehjuliga ‘Patent Motorwagen’ 1885 (driven av en tvåtaktsmotor) samt Panhard & Levassor
1891 (nota bene den som stått förebild för vårt klubbmärke).
Panhard & Levassor

Det franska företaget Panhard & Levassor ledde vägen för ett rationellt anordnande av automobilens komponenter. Bilden
visar en Panhard & Levassor 1894: Framifrån bakåt: Kylare, V2-motor, spakstyrning, hopbyggd växellåda och differential
samt kedjedrivning till vardera bakhjulet. (Lån ur Rose, A Record of Motor Racing.)

Ventilen • 5 | 2017