Page 9 -
P. 9
mannen i uniform flytta in i värmen eller i vart fall i skydd
av vind och nederbörd. Under sent 1920-tal och fram till
andra världskriget blev en ny beteckning populär nämligen
limousine de ville. Detta verkar närmast vara en återgång
till att chauffören förpassades ut i kylan igen, för det inne-
bar att taket över honom kunde vecklas ihop, om det var
av tyg, eller lyftas av, om det var fast. En sådan här ka-
ross såg vanligtvis ut som en limousine tills man lyfte bort
taket. Designen gjorde att taket över föraren designmäs-
sigt integrerades helt men var ändå avtagbart vid lämpliga
tillfällen.
Lincoln K V12 med kaross av Brunn var oerhört dyra och De riktigt stora tunga limousinerna på långa chassier kal�-
exklusiva. Edsel Ford och Hermann A Brunn var goda vän- lades ibland för Pullman limousine eller State Limousine
ner och Brumm försåg de dyraste Lincoln med custom bodies för att markera att här är det fråga om riktigt stora, dyra,
ända till 1941. I USA fanns mellan 1900 och 1940 över ett oerhört exklusiva, extra imposanta paradbilar för stats-
tusen olika karosserimakare. Efter kriget var i stort sett alla chefer, regeringspampar och särskilt mäktiga personer.
borta. Benämningen Pullman förekommer på särskilda järnvägs-
vagnar som var mer välutrustade invändigt än vanliga
men för det fall att även han satt inomhus kallades ty- förstaklassvagnar. Det fanns till och med specialinredda
pen ofta för enclosed landaulet eller limousine landaulet.
Man borde inte kunna göra avkall på kravet på mellanruta,
tycker man, men undantagsvis förekommer benämningen
saloon landaulet, då mellanruta saknas på en i övrigt stor
och rymlig six light-kaross.
Alla limousiner försågs inte med stora och klumpiga vagn- Det amerikanska lyxmärket Duesenberg imponerade särskilt
korgar, så man måste naturligtvis ha ett namn för dessa på de största filmstjärnorna i Holywood i början av 1930-ta-
varianter också. Begreppet touring limousine utmärker let. Ett långt modell J chassi kunde bära en stor sjusitsig
långa chassier med långt passagerarutrymme bak men limousinekaross. Den här bilen med kaross från Willoughby,
inte tillräckligt långt för extrasäten och höjden kanske inte kom till Sverige 1930. Redan samma år bytte ägaren Erik
tillåter hög hatt. Mellanrutan är dock fortfarande med oss Åkerlund ut limousinekarossen mot en betydligt sportigare
och till skillnad mot limousinen finns här också plats för tvådörrars coupévariant från Figoni. (Bild: AHK)
litet externt bagageutrymme.
Pullman-vagnar som bara hängdes på ett tågset för kung-
Om man menar en limousine på ett normallångt chassi så ligheter att färdas i. De motsvaras väl idag av Air Force
användes ofta saloon limousine för detta ändamål. Kvar One och liknande specialchartrade flygplan.
finns även här mellanrutan men det bakre utrymmet är
trängre än för touring limousine - ja, ibland kunde ben- Det fanns ingen gemensam kod eller nomenklatur hos ka-
utrymmet bli sämre än i en vanlig (sports) saloon utan rosserimakarföretagen. En viss likriktning var nödvändig
mellanruta. för att man skulle kunna verka på marknaden och för att
kunder och producenter skulle förstå vad man menade
Konstigt nog kan en limousine vara en limousine trots att med en viss benämning, så därför utvecklades ändå en
mellanrutan saknas, även om detta verkar som en full- viss samstämmighet mellan företagen. När en karosseri-
ständigt omöjlig motsägelse. Det finns nämligen en mel- makare ville saluföra en nydanande design eller konstruk-
lanform, half limousine, där man har en fast skiljevägg tion var det inget som hindrade honom från att införa ett
mellan framkupé och bakkupé, ofta klädd i tyg eller skinn helt nytt eller annorlunda namn på sin skapelse. Vissa ka-
eller med träsnickerier, men det finns inget glas ovanför rosseriföretag hade svårt att anpassa sig till en allmän
som delar av kupéerna. typbeteckning så
de använde sina
På hästvagnarnas tid och även något senare var det mer egna varianter på
regel än undantag att föraren satt utomhus i en limou- namn. Därmed inte
sinekaross men så småningom fick den tjänsteutövande sagt att det rådde
full vilda västern
- men som sagt
- det fanns inga
exakta regler för
vad som var en li-
mousine. Det finns
egentligen ingen
exakt definition av
ordet - bara ett an-
tal tumregler med
undantag. Ändå
säger sig de flesta
veta vad man me-
nar med ordet li-
mousine!
Ventilen • 9 | 2013
av vind och nederbörd. Under sent 1920-tal och fram till
andra världskriget blev en ny beteckning populär nämligen
limousine de ville. Detta verkar närmast vara en återgång
till att chauffören förpassades ut i kylan igen, för det inne-
bar att taket över honom kunde vecklas ihop, om det var
av tyg, eller lyftas av, om det var fast. En sådan här ka-
ross såg vanligtvis ut som en limousine tills man lyfte bort
taket. Designen gjorde att taket över föraren designmäs-
sigt integrerades helt men var ändå avtagbart vid lämpliga
tillfällen.
Lincoln K V12 med kaross av Brunn var oerhört dyra och De riktigt stora tunga limousinerna på långa chassier kal�-
exklusiva. Edsel Ford och Hermann A Brunn var goda vän- lades ibland för Pullman limousine eller State Limousine
ner och Brumm försåg de dyraste Lincoln med custom bodies för att markera att här är det fråga om riktigt stora, dyra,
ända till 1941. I USA fanns mellan 1900 och 1940 över ett oerhört exklusiva, extra imposanta paradbilar för stats-
tusen olika karosserimakare. Efter kriget var i stort sett alla chefer, regeringspampar och särskilt mäktiga personer.
borta. Benämningen Pullman förekommer på särskilda järnvägs-
vagnar som var mer välutrustade invändigt än vanliga
men för det fall att även han satt inomhus kallades ty- förstaklassvagnar. Det fanns till och med specialinredda
pen ofta för enclosed landaulet eller limousine landaulet.
Man borde inte kunna göra avkall på kravet på mellanruta,
tycker man, men undantagsvis förekommer benämningen
saloon landaulet, då mellanruta saknas på en i övrigt stor
och rymlig six light-kaross.
Alla limousiner försågs inte med stora och klumpiga vagn- Det amerikanska lyxmärket Duesenberg imponerade särskilt
korgar, så man måste naturligtvis ha ett namn för dessa på de största filmstjärnorna i Holywood i början av 1930-ta-
varianter också. Begreppet touring limousine utmärker let. Ett långt modell J chassi kunde bära en stor sjusitsig
långa chassier med långt passagerarutrymme bak men limousinekaross. Den här bilen med kaross från Willoughby,
inte tillräckligt långt för extrasäten och höjden kanske inte kom till Sverige 1930. Redan samma år bytte ägaren Erik
tillåter hög hatt. Mellanrutan är dock fortfarande med oss Åkerlund ut limousinekarossen mot en betydligt sportigare
och till skillnad mot limousinen finns här också plats för tvådörrars coupévariant från Figoni. (Bild: AHK)
litet externt bagageutrymme.
Pullman-vagnar som bara hängdes på ett tågset för kung-
Om man menar en limousine på ett normallångt chassi så ligheter att färdas i. De motsvaras väl idag av Air Force
användes ofta saloon limousine för detta ändamål. Kvar One och liknande specialchartrade flygplan.
finns även här mellanrutan men det bakre utrymmet är
trängre än för touring limousine - ja, ibland kunde ben- Det fanns ingen gemensam kod eller nomenklatur hos ka-
utrymmet bli sämre än i en vanlig (sports) saloon utan rosserimakarföretagen. En viss likriktning var nödvändig
mellanruta. för att man skulle kunna verka på marknaden och för att
kunder och producenter skulle förstå vad man menade
Konstigt nog kan en limousine vara en limousine trots att med en viss benämning, så därför utvecklades ändå en
mellanrutan saknas, även om detta verkar som en full- viss samstämmighet mellan företagen. När en karosseri-
ständigt omöjlig motsägelse. Det finns nämligen en mel- makare ville saluföra en nydanande design eller konstruk-
lanform, half limousine, där man har en fast skiljevägg tion var det inget som hindrade honom från att införa ett
mellan framkupé och bakkupé, ofta klädd i tyg eller skinn helt nytt eller annorlunda namn på sin skapelse. Vissa ka-
eller med träsnickerier, men det finns inget glas ovanför rosseriföretag hade svårt att anpassa sig till en allmän
som delar av kupéerna. typbeteckning så
de använde sina
På hästvagnarnas tid och även något senare var det mer egna varianter på
regel än undantag att föraren satt utomhus i en limou- namn. Därmed inte
sinekaross men så småningom fick den tjänsteutövande sagt att det rådde
full vilda västern
- men som sagt
- det fanns inga
exakta regler för
vad som var en li-
mousine. Det finns
egentligen ingen
exakt definition av
ordet - bara ett an-
tal tumregler med
undantag. Ändå
säger sig de flesta
veta vad man me-
nar med ordet li-
mousine!
Ventilen • 9 | 2013
