Page 8 -
P. 8
Därmed skapades en limousine för automobilchassier i
det tidiga 1900-talet. Ett annat oeftergivligt krav är att
det är täckt vagn - om än inte nödvändigtvis för chauf-
fören. Dessutom måste det finnas en mellanruta. Däremot
måste det inte finnas bagageutrymme för flera resande.
Det beror på att limousinen i första hand var avsedd för
korta transporter i stan och då hade man inte med sig
något bagage. Därför kunde passagerarutrymmet sträcka
sig bakåt över bakaxeln och ända till bilens yttersta akter,
vilket gav mer plats för kupén utan att bilen upplevdes
som alltför klumpig i sin form. Genom att kupén blev gan-
ska lång fanns också behov av ytterligare sidorutor för
Som konkurrent till de stora etablerade amerikanska lyxbilar-
na Packard och Lincoln hade Stearns Knight Eight Limousine
med en V8 på 6,3 liter och 100 hästar en tuff uppgift. Märket
slutade göra bilar 1929.
och dörrsidor. Det kunde finnas andra bra-att-ha-grejor
som kunde förvaras i mellanväggen fram, så olika former
av imponerande kabinett i dyra material tillverkades av
hantverkarna allt efter ägarens infall. Huvudsaken var att
bilens inredning utstrålade lyx och överflöd och att det
medförde ökad komfort för dem som åkte med.
Med den tekniska kunskap som fanns tillgänglig blev li- En teckning av en typisk limousine byggd i England hos en
mousinekarosserna med tiden rätt omfattande byggnads- fristående karosserimakare. Av bilden kan inte avgöras vilket
konstruktioner ovanpå befintliga ramar och begränsades bilmärke det är fråga om. Karosserimakarna gjorde likartade
bara av den tyngd som dessa ramar kunde bära. Av just karosser till olika bilmärken. Det avgörande var karossens
dessa skäl hade mer nogräknade bilföretag som Rolls-Roy- pris. Ju dyrare chassi desto lyxigare karosseri. På den här bi-
ce Ltd ständigt fingret i ögat på karosserimakarfirmorna len har man nerfällbara säten så att man sitter med ansiktet
och höll reda på hur tunga snickerier karosseribyggarfir- bakåt. Det är troligen ganska obekväma säten. I större limou-
man utsatte deras förnämliga chassier för. Det kunde före- sinekarosserier fanns plats för bekvämare uppfällbara stolar
komma att bilföretaget förbjöd vissa utsvävningar för att så att man satt i färdriktningen.
ekipaget blev för tungt eller blev så vulgärt att bilföretaget
vars chassieramar de använde kunde anse sig ha blivit att motverka känslor av klaustrofobi. Därför var de flesta
förolämpade. Deras goda rykte fick inte bli skadat. Något limousiner vanligen six-light, det vill säga man kan räkna
slag av diskret godkännande av karossmakarens intentio- till tre stora sidorutor på varje sida om kupén i stället för
ner brukade säkras för att de mer kända engelska firmor- två per sida som på salooner (four-light) och liknande ka-
na skulle kunna räkna med att ha fortsatt förtroende och rosserier på normallånga chassier.
uppdrag hos Rolls-Royce Ltd. Inga vulgariteter kunde ac-
cepteras här. Men alla bilföretag var inte lika nogräknade, Ingen regel utan undantag.
så överdrifter har förekommit liksom karosserier som inte
blev särskilt långlivade på grund av bristfällig kvalité. Det blev på modet redan på hästvagnarnas tid att en del
av det bakre takpartiet kunde öppnas vid tjänlig väderlek
så att åkande i den bakre sätesraden i princip satt utom-
hus. Den här vagntypen fick ett särskilt namn, landau-
lette (skrivs ibland landaulet), innebärande att huvuddelen
av taket är fast över passagerarna med undantag för den
bakersta delen. När taket är stängt avviker inte bilens ut-
seende inte märkbart från den traditionella limousinen. I
en del fall fanns det fortfarande inget tak över föraren
Kung Gustav V:s Cadillac V8 1930 med sjusitsig limousineka-
ross från Nordbergs, reg nr A3. (Bild: AHK)
Mot denna historiska bakgrund kan man säga att ett av Bugatti typ 41 Royale 1929-32. Avsedd för kungar men ingen
de viktigaste kriterierna för en traditionell limousine är att köpte. Världens dyraste bil, bara sex bilar gjordes. Karossen
det finns gott om utrymme så att flera personer får plats byggd i Bugattifabriken i Molsheim kallas Coupe Napoléon,
att sitta i baksätet. Alla bör också ha det någorlunda be- inspirerad av äldre hästvagnar. Med sitt trånga utrymme bak
kvämt. Det innebar ofta att ett automobilchassi behövde för bara tre passagerare är den väl egentligen ingen limou-
förlängas för att räcka till en så rymlig kaross. Lyxbilstill- sine trots mellanruta och föraren får sitta ute.
verkarna gjorde därför ofta sina chassier i minst två läng-
der. Det längre av dessa möjliggjorde också att det fanns
plats för tillfälliga extrasäten. Eftersom folket i bilen ofta
bar formellt korrekt klädsel för högtidliga tillfällen inklu-
sive hög hatt, måste även takhöjden göras generös.
Ventilen • 8 | 2013
det tidiga 1900-talet. Ett annat oeftergivligt krav är att
det är täckt vagn - om än inte nödvändigtvis för chauf-
fören. Dessutom måste det finnas en mellanruta. Däremot
måste det inte finnas bagageutrymme för flera resande.
Det beror på att limousinen i första hand var avsedd för
korta transporter i stan och då hade man inte med sig
något bagage. Därför kunde passagerarutrymmet sträcka
sig bakåt över bakaxeln och ända till bilens yttersta akter,
vilket gav mer plats för kupén utan att bilen upplevdes
som alltför klumpig i sin form. Genom att kupén blev gan-
ska lång fanns också behov av ytterligare sidorutor för
Som konkurrent till de stora etablerade amerikanska lyxbilar-
na Packard och Lincoln hade Stearns Knight Eight Limousine
med en V8 på 6,3 liter och 100 hästar en tuff uppgift. Märket
slutade göra bilar 1929.
och dörrsidor. Det kunde finnas andra bra-att-ha-grejor
som kunde förvaras i mellanväggen fram, så olika former
av imponerande kabinett i dyra material tillverkades av
hantverkarna allt efter ägarens infall. Huvudsaken var att
bilens inredning utstrålade lyx och överflöd och att det
medförde ökad komfort för dem som åkte med.
Med den tekniska kunskap som fanns tillgänglig blev li- En teckning av en typisk limousine byggd i England hos en
mousinekarosserna med tiden rätt omfattande byggnads- fristående karosserimakare. Av bilden kan inte avgöras vilket
konstruktioner ovanpå befintliga ramar och begränsades bilmärke det är fråga om. Karosserimakarna gjorde likartade
bara av den tyngd som dessa ramar kunde bära. Av just karosser till olika bilmärken. Det avgörande var karossens
dessa skäl hade mer nogräknade bilföretag som Rolls-Roy- pris. Ju dyrare chassi desto lyxigare karosseri. På den här bi-
ce Ltd ständigt fingret i ögat på karosserimakarfirmorna len har man nerfällbara säten så att man sitter med ansiktet
och höll reda på hur tunga snickerier karosseribyggarfir- bakåt. Det är troligen ganska obekväma säten. I större limou-
man utsatte deras förnämliga chassier för. Det kunde före- sinekarosserier fanns plats för bekvämare uppfällbara stolar
komma att bilföretaget förbjöd vissa utsvävningar för att så att man satt i färdriktningen.
ekipaget blev för tungt eller blev så vulgärt att bilföretaget
vars chassieramar de använde kunde anse sig ha blivit att motverka känslor av klaustrofobi. Därför var de flesta
förolämpade. Deras goda rykte fick inte bli skadat. Något limousiner vanligen six-light, det vill säga man kan räkna
slag av diskret godkännande av karossmakarens intentio- till tre stora sidorutor på varje sida om kupén i stället för
ner brukade säkras för att de mer kända engelska firmor- två per sida som på salooner (four-light) och liknande ka-
na skulle kunna räkna med att ha fortsatt förtroende och rosserier på normallånga chassier.
uppdrag hos Rolls-Royce Ltd. Inga vulgariteter kunde ac-
cepteras här. Men alla bilföretag var inte lika nogräknade, Ingen regel utan undantag.
så överdrifter har förekommit liksom karosserier som inte
blev särskilt långlivade på grund av bristfällig kvalité. Det blev på modet redan på hästvagnarnas tid att en del
av det bakre takpartiet kunde öppnas vid tjänlig väderlek
så att åkande i den bakre sätesraden i princip satt utom-
hus. Den här vagntypen fick ett särskilt namn, landau-
lette (skrivs ibland landaulet), innebärande att huvuddelen
av taket är fast över passagerarna med undantag för den
bakersta delen. När taket är stängt avviker inte bilens ut-
seende inte märkbart från den traditionella limousinen. I
en del fall fanns det fortfarande inget tak över föraren
Kung Gustav V:s Cadillac V8 1930 med sjusitsig limousineka-
ross från Nordbergs, reg nr A3. (Bild: AHK)
Mot denna historiska bakgrund kan man säga att ett av Bugatti typ 41 Royale 1929-32. Avsedd för kungar men ingen
de viktigaste kriterierna för en traditionell limousine är att köpte. Världens dyraste bil, bara sex bilar gjordes. Karossen
det finns gott om utrymme så att flera personer får plats byggd i Bugattifabriken i Molsheim kallas Coupe Napoléon,
att sitta i baksätet. Alla bör också ha det någorlunda be- inspirerad av äldre hästvagnar. Med sitt trånga utrymme bak
kvämt. Det innebar ofta att ett automobilchassi behövde för bara tre passagerare är den väl egentligen ingen limou-
förlängas för att räcka till en så rymlig kaross. Lyxbilstill- sine trots mellanruta och föraren får sitta ute.
verkarna gjorde därför ofta sina chassier i minst två läng-
der. Det längre av dessa möjliggjorde också att det fanns
plats för tillfälliga extrasäten. Eftersom folket i bilen ofta
bar formellt korrekt klädsel för högtidliga tillfällen inklu-
sive hög hatt, måste även takhöjden göras generös.
Ventilen • 8 | 2013
