Page 6 -
P. 6
ISO – EN INTERNATIONELL STANDARD?*
Renzo Rivolta lät sig inte nöjas med en enda modell i Iso-sortimentet. Parallellt med att den första Rivoltan presen-
terades arbetade Iso på ytterligare en ny superbil. Den här gången skulle det vara något litet mer brutalt och ännu
snabbare än Rivoltan. Den nya bilen försågs med en låg snyggt strömlinjeformad kaross och den fick framåtlutande
front och gälar på sidorna för att markera aggressivitet och styrka. Även denna gång var det Bertone som svarade
för designen av hela bilen och det var guldgossen Giorgetto Giugiaro som höll i ritstiftet. Plattformen var identisk
med Rivoltans men ingenjör Bizzarrini som ansvarade för plattans konstruktion även den här gången hade kapat hjul-
baslängden från Rivoltans 270 cm till sportigare 250 cm. Därmed kunde bilen inte bli annat än tvåsitsig, en typisk ber-
linetta på italienska. Motorn var häftigare, nu på 300 (GL 300) eller 350 hästar (GL 365) i förgasarversion, vilket skulle
ge bilen en toppfart på ungefär 260 km/tim. Vikten lyckades man enligt fabrikens uppgifter få ner från Rivoltans 1 520
kg till 1280 kg för den nya superbilen. Man skulle också kunna få motorn i en mer avancerad bränsleinsprutningsva-
riant och då lovade fabriken att man skulle få ut hela 375 hästar. Väghållningen var i paritet med fartresurserna men
styrningen var en aning åt det amerikanska hållet, det vill säga man fick veva ganska mycket för att få bilen att avvika
från en rak linje och precisionen vid körning rakt fram var inte den bästa. Den nya bilen (A3/L) premiärvisades på
bilutställningen i Turin på hösten 1963. Beteckningen blev Iso Grifo.
6 Ventilen 2-2010
Renzo Rivolta lät sig inte nöjas med en enda modell i Iso-sortimentet. Parallellt med att den första Rivoltan presen-
terades arbetade Iso på ytterligare en ny superbil. Den här gången skulle det vara något litet mer brutalt och ännu
snabbare än Rivoltan. Den nya bilen försågs med en låg snyggt strömlinjeformad kaross och den fick framåtlutande
front och gälar på sidorna för att markera aggressivitet och styrka. Även denna gång var det Bertone som svarade
för designen av hela bilen och det var guldgossen Giorgetto Giugiaro som höll i ritstiftet. Plattformen var identisk
med Rivoltans men ingenjör Bizzarrini som ansvarade för plattans konstruktion även den här gången hade kapat hjul-
baslängden från Rivoltans 270 cm till sportigare 250 cm. Därmed kunde bilen inte bli annat än tvåsitsig, en typisk ber-
linetta på italienska. Motorn var häftigare, nu på 300 (GL 300) eller 350 hästar (GL 365) i förgasarversion, vilket skulle
ge bilen en toppfart på ungefär 260 km/tim. Vikten lyckades man enligt fabrikens uppgifter få ner från Rivoltans 1 520
kg till 1280 kg för den nya superbilen. Man skulle också kunna få motorn i en mer avancerad bränsleinsprutningsva-
riant och då lovade fabriken att man skulle få ut hela 375 hästar. Väghållningen var i paritet med fartresurserna men
styrningen var en aning åt det amerikanska hållet, det vill säga man fick veva ganska mycket för att få bilen att avvika
från en rak linje och precisionen vid körning rakt fram var inte den bästa. Den nya bilen (A3/L) premiärvisades på
bilutställningen i Turin på hösten 1963. Beteckningen blev Iso Grifo.
6 Ventilen 2-2010
