Page 10 -
P. 10
mAlelanrddeCnlliipllpa emr c1-9bi5le5n: 50 ex, 346 cc MC-motor Ingen typisk Allardprodukt
hakade på småbilstrenden med en modell som säkert
varken var bättre eller sämre än konkurrenterna just då. Varför gjorde Al-
lard en numera totalt bortglömd trehjuling? En bra fråga men det är svårt
att hitta ett bra svar. Rätt svar kan möjligen ha att göra med att de här små
motorcykelbilarna under en mycket kort tid i mitten på 1950-talet hade viss
framgång i försäljningen i Europa, förmodligen för att många vanliga manliga
familjeförsörjare som tidigare bara hade haft råd att köra motorcykel och för
vilka steget till att köpa sig en bil var ouppnåeligt, nu kunde komma upp sig
ett litet snäpp och ta med sig hela familjen i de här pyttesmå, livsfarliga och
obekväma fordonen. Köplusten på den här udda marknaden avtog nästan
lika fort som den hade börjat.
KJELLS ALLARD M 1
Ni har nog inte undgått att se den. Kanske har ni undrat vad
det är för en märklig bil. Kanske har ni också frågat ägaren Kjell
Dennersten vad det är för bilmärke och varifrån den kommer. Kjell
har haft bilen utställd på Tjolöholm och dessutom har han och
bilen synts vid flera tillfällen på Maritiman på onsdagskvällarna
under sommaren. Han brukar gärna berätta för alla förundrade
vad de vill veta om bilen och litet till.
Bilen i fråga är alltså en Allard M 1, årsmodell 1948, levererad till en
köpare i Norwich den 17 november samma år. Därefter har den haft
fem ägare, alla boende i trakten av Yorkshire på Englands östkust,
för att till sist hamna på ett bilmuseum. Allardbilarna såldes fak-
tiskt nya i Sverige genom generalagenten Bergengrens i Stockholm
men det mås-
te ha varit yt-
terst få bilar
som kom hit på den tiden. Kjells M 1 har alltså inte gått i Sverige
från början utan kom hit så sent som 1985 och i samband därmed
fick den till att börja med helt ny klädsel. Sedan följde en renove-
ring av Mercury-V8:an vari ingick en ny vevaxel, åtta nya vevsta-
kar och två nya topplock. Även växellådan fick sig en genomgång.
Kjell såg en annons om att bilen var till salu 1999 men han slog
inte till just då. Den person som då köpte bilen på grund av an-
nonsen skulle några år senare sälja bilen vidare i sin tur. Kjell fick
en förfrågan om han var intresserad. Det var han, så nu slog han
till. Kjell har sedan han blev ägare försökt att åtgärda det absolut
vanligaste problemet på Allard, nämligen motorns benägenhet att
överhetta. Kjell har nu planat toppen, monterat ett nytt kylarpaket
samt monterat in en extra fläkt. Han har också monterat ett nytt
avgassystem och satt en plåt på bilens undersida som ska styra
luftströmmarna rätt. Sist men inte minst har han öppnat venti-
lation på motorhuvens sidor och förhöjt det sportiga utrseendet
med att sätta kromade lock över öppningarna. Kjells åtgärder har
löst överhettningsproblemen en gång för alla och bilen går numera
perfekt.
Kjell är inte ensam i Sverige om att ha en Allard men han är
ensam om att ha just en M 1. Enligt Kjell finns det sammanlagt
åtta Allardbilar i Sverige som är i körbart skick medan ytterli-
gare fyra-fem bilar är renoveringsobjekt. Några av de svenska
Allardbilarna användes för racing på 1950-talet och har säkert levt
ett hårt liv. Vi kan väl bara hoppas att personer som Kjell som
vurmar för märket Allard medverkar till att vi får ut ännu fler av
dem på de svenska vägarna. De må se märkliga ut med sina något
grova och machoaktiga karaktärsdrag men utan tvekan ger de ett
spännande och slagkraftigt intryck på alla oss gammelbilsintresse-
rade. Här i Göteborg har vi ju till och med en gata uppkallad efter
Allardbilarna. Eller var det kanske efter någon känd doktor...? Hur
som helst, tänk att få se
alla Allard i en rad på Dr Allard.
10 Ventilen 1-2011
hakade på småbilstrenden med en modell som säkert
varken var bättre eller sämre än konkurrenterna just då. Varför gjorde Al-
lard en numera totalt bortglömd trehjuling? En bra fråga men det är svårt
att hitta ett bra svar. Rätt svar kan möjligen ha att göra med att de här små
motorcykelbilarna under en mycket kort tid i mitten på 1950-talet hade viss
framgång i försäljningen i Europa, förmodligen för att många vanliga manliga
familjeförsörjare som tidigare bara hade haft råd att köra motorcykel och för
vilka steget till att köpa sig en bil var ouppnåeligt, nu kunde komma upp sig
ett litet snäpp och ta med sig hela familjen i de här pyttesmå, livsfarliga och
obekväma fordonen. Köplusten på den här udda marknaden avtog nästan
lika fort som den hade börjat.
KJELLS ALLARD M 1
Ni har nog inte undgått att se den. Kanske har ni undrat vad
det är för en märklig bil. Kanske har ni också frågat ägaren Kjell
Dennersten vad det är för bilmärke och varifrån den kommer. Kjell
har haft bilen utställd på Tjolöholm och dessutom har han och
bilen synts vid flera tillfällen på Maritiman på onsdagskvällarna
under sommaren. Han brukar gärna berätta för alla förundrade
vad de vill veta om bilen och litet till.
Bilen i fråga är alltså en Allard M 1, årsmodell 1948, levererad till en
köpare i Norwich den 17 november samma år. Därefter har den haft
fem ägare, alla boende i trakten av Yorkshire på Englands östkust,
för att till sist hamna på ett bilmuseum. Allardbilarna såldes fak-
tiskt nya i Sverige genom generalagenten Bergengrens i Stockholm
men det mås-
te ha varit yt-
terst få bilar
som kom hit på den tiden. Kjells M 1 har alltså inte gått i Sverige
från början utan kom hit så sent som 1985 och i samband därmed
fick den till att börja med helt ny klädsel. Sedan följde en renove-
ring av Mercury-V8:an vari ingick en ny vevaxel, åtta nya vevsta-
kar och två nya topplock. Även växellådan fick sig en genomgång.
Kjell såg en annons om att bilen var till salu 1999 men han slog
inte till just då. Den person som då köpte bilen på grund av an-
nonsen skulle några år senare sälja bilen vidare i sin tur. Kjell fick
en förfrågan om han var intresserad. Det var han, så nu slog han
till. Kjell har sedan han blev ägare försökt att åtgärda det absolut
vanligaste problemet på Allard, nämligen motorns benägenhet att
överhetta. Kjell har nu planat toppen, monterat ett nytt kylarpaket
samt monterat in en extra fläkt. Han har också monterat ett nytt
avgassystem och satt en plåt på bilens undersida som ska styra
luftströmmarna rätt. Sist men inte minst har han öppnat venti-
lation på motorhuvens sidor och förhöjt det sportiga utrseendet
med att sätta kromade lock över öppningarna. Kjells åtgärder har
löst överhettningsproblemen en gång för alla och bilen går numera
perfekt.
Kjell är inte ensam i Sverige om att ha en Allard men han är
ensam om att ha just en M 1. Enligt Kjell finns det sammanlagt
åtta Allardbilar i Sverige som är i körbart skick medan ytterli-
gare fyra-fem bilar är renoveringsobjekt. Några av de svenska
Allardbilarna användes för racing på 1950-talet och har säkert levt
ett hårt liv. Vi kan väl bara hoppas att personer som Kjell som
vurmar för märket Allard medverkar till att vi får ut ännu fler av
dem på de svenska vägarna. De må se märkliga ut med sina något
grova och machoaktiga karaktärsdrag men utan tvekan ger de ett
spännande och slagkraftigt intryck på alla oss gammelbilsintresse-
rade. Här i Göteborg har vi ju till och med en gata uppkallad efter
Allardbilarna. Eller var det kanske efter någon känd doktor...? Hur
som helst, tänk att få se
alla Allard i en rad på Dr Allard.
10 Ventilen 1-2011
