Page 6 - Ventilen 2019-3

Första världskriget tvingade Baker Rauch & Lang att fullständigt ställa om sin produktion för militära ändamål, bl.a.
eltruckar, traktorer och anordningar för att hantera bomber. Efter kriget fortsattes verksamheten och 1919 delades Baker
Rauch & Lang upp i Industrial Truck Division respektive Raulang Body Division. Baker, Rauch & Lang elbils-divisionen
såldes till Raymond S. Deering, som anslöt den till sin ägda Stevens-Duryea Automobile, men snart var en konkurs att
vänta.
Owen Magnetic gick i konkurs 1921. Raulang Body Division tillverkade för Fords A-modell det träbaserade station wagon
’Woodie’-karosseriet.

Men ännu ett särskilt sammanträffande skedde i den amerikanska bilindustrins historia, då Raymond M. Owen, Owen
Magnetics grundare, köpte Stevens-Duryea Inc. och började tillverka Stevens-Duryea-automobiler 1924. Endast 53
Stevens-Duryea-bilar och några Rauch & Lang taxibilar blev tillverkade inom 1927.
Stevens-Duryea Baker, Rauch & Lang Industrial Truck Division har tydligen fungerat som tillverkare av truckar, lyftkranar
och materialhanterare ända till dessa dagar.
Det är naturligtvis möjligt att dessa, av Korpivaara importerade, bilarna kunde ha burit märket Detroit Electric, men då
hade de haft den kända karosseritillverkaren Rauch & Langs karosseri. Elbilstillverkarna samarbetade i hög grad under
sina sista verksamhetsår.

Ventilen • 6 | 2019