Page 4 -

Schneider-pokalen

och de snabba sjöflygplanen

OWE PERSSON

Under mellankrigstiden - 1918-
1939 - förhärskade en besatt-
het för hastighets- och uthål-
lighetsrekord gällande i stort
sett alla självgående fordon.
Namn som Segrave, Lindbergh,
Campbell blev megastjärnor.
Sjöflygplanen hade sin egen
pokal att sträva efter, nämligen
Schneider-pokalen eller ”Le
Coupe d´Aviation Maritime Jac-
ques Schneider” som var det
officiella namnet.

Instiftaren, Jacques Schneider, tillhörde första världskriget, i vilken England, Nästa möte avhölls utanför Venedig i
en förmögen fransk industrifamilj, hade Frankrike och Italien ställde upp utanför norra Italien, som kanske ändå ansåg
ett stort flygintresse, särskilt då för Bournemouth den 10 september 1919. att man klarat sig bäst i Bournemouth
sjöflygplanen, som han ansåg borde Men det blev en helt misslyckad året innan. Även denna gång lyckades
främjas eftersom jordens yta till största första kraftmätning och tävlingen en italiensk deltagare bäst i en tävling
del täcks av vatten. Man kunde då även annullerades. Endast det italienska med flest italienska deltagare mot ett
slippa att bygga en massa onödiga flygplanet lyckades delvis genomföra par flygplan från England och Frankrike
flygfält. Pokalen presenterades 1912 ett försök med tidmätning men vilka inte genomförde själva tävlingen.
och sanktionerades av Federation eftersom det inte följde den utstakade
Aeronautique International (FAI), för banan uteblev godkännandet. Man 1921 var Venedig platsen för nya
att ge den en officiell status. Att det kan lätt förstå att det kanske inte var tävlingar och med tidigare italienska
skulle röra sig om hastighetstävlingar så lätt att anordna ett så invecklat framgångar verkade pokalen kanske
var nog inte meningen från början evenemang första gången strax efter hamna i Italien och även denna gång
och i statuterna ingick att planen, i låg första världskriget. vann en italienare men eftersom den
hastighet, skulle kunna röra sig även första tävlingen inte räknades var läget
i lättare grov sjö. Detta för att mota
ut extrema hastighetsmaskiner. Den
stipulerade sträckan skulle vara 200
nautiska mil - ca 360 km - dock verkar
distansen ha varierat efterhand. Banan
kunde vara triangelformad eller mellan
två vändpunkter och flögs i ca tio
varv. En nyttolast på 300 kg var också
stipulerad. Flygplanen skulle dessutom
hålla sig flytande i sex timmar i ett
förankrat läge till sjöss men ändå
verkade den uppmätta hastigheten bli
den avgörande faktorn. För att slutligen
erövra pokalen krävdes att samma
klubb eller land hade vunnit tre gånger
i följd inom en femårsperiod. Den
segrande i varje tävling kunde även
inhösta en större summa pengar.

Alla nationella flygklubbar anslutna till
FAI var berättigade att arrangera och
deltaga i tävlingarna, som skulle ske
över öppen sjö. Två inledande tävlingar
genomfördes i Monaco och ett brittiskt
flygplan fick första inteckningen i
pokalen. England fick därför ordna
den första kraftmätningen efter det

Ventilen • 4 | 2014