Page 14 -
P. 14
tioårsminnen II — kyrkoherde Lundéns Thulin-bil Björn Linn
I Ventilen nr 4 - 2007 berättade jag om min BSA. Pallas bensinur. Instrumentbrädan följde vindrutans
Den historien slutade med att jag i juni 1957 ryckte in V-form. Den femekrade ratten var placerad till hö-
till Kustartilleriets befälsskola på KA4. Följande för- ger, och längst ut åt denna sida satt handbroms och
sommar hade vi ett par veckors landmålsskjutning växelspak. Den senare var av kulisstyp med särskild
i Skillingaryd, och dit hämtade min kamrat Lennart spärr för backväxeln i form av en pedal som måste
Mattsson från Stocksund sin 1923 års T-Ford. Med trampas ned.
den gjorde han och jag på fritiden ett antal trev-
liga exkursioner. En junikväll 1958 gick resan till Gaspedalen satt mellan broms och koppling. Under
Nottebäck i Växjötrakten, där vi visste att det skulle ratten fanns en liten spak för avbländning av Zeiss-
finnas en sevärd bil. Här är berättelsen om vad vi strålkastarna. Dessa hade glasreflektorer och fram-
träffade på. till avskärmade lampor; avbländningen utfördes
genom att ett cylindriskt gulfilter sköts fram på me-
Klas Ludvig Lundén (1876–1975) hade förfäder i kanisk väg runt lampan. — Till instrumenteringen
den mäktiga skotska klanen Keith, blev kyrkoherde hörde givetvis också motometern, termometern på
i Linneryd och var en märklig man, dels genom sin kylarlocket, krönt av en liten fembladig propeller
livskraft — han blev till slut senior cleri, den äldste som roterade i fartvinden.
i prästerskapet — och dels genom sin tekniska be-
gåvning. Hans stora hobby var att bygga astrono- Ursprungligen hade
miska ur; 1958 hade han kommit upp i 57 stycken. vagnen registre-
Som pensionerad hade han slagit sig ned i gamla ringsnumret G 168,
postkontoret i Nottebäck, där han fick goda arbets- men efter att ha
utrymmen. stått avregistrerad
några år under kriget
1908 hade han börjat köra motorcykel. Särskilt fick den G 1500. Hur
mindes han från 1910-ta1et, då han tjänstgjorde lång sträcka vagnen
i Hagshult, en FN med fyrcylindrig radmotor, vars gått totalt visste kyr-
mest anmärkningsvärda detalj var en separator för koherden inte, men
rening av oljan där föroreningarna gick ut i avgas- han hade dittills slitit ut två vägmätare, varav den
röret. 1920 köpte han sin första och enda bil, den första räckte 9000 mil. Han ansåg att vagnen tack
Thulin som han alltjämt hade i bruk vid vårt besök. vare god fjädring och relativt lång hjulbas var en bra
Vi blev imponerade både av det skick Thulinvagnen landsvägsvagn. Då den saknade värme, använde
befann sig i och av kyrkoherdens sinne för tekniska han den inte under vintrarna. Sedan Thulinverken
detaljer. lagt ned sin biltillverkning 1921 kunde han köpa ett
lager av delar som motorblock med ventiler, kolvar,
Thulin var ingen billig vagn. Den fyrsitsiga tre- vevaxel och kylare, varefter han gjorde all service
dörrars phaetonen hade kostat 11 500 kr, jämfört själv. Någon större reparation hade dock aldrig be-
med 4 200 kr för en samtida T-Ford. Vagnen var hövt göras, och den enda lilla bucklan på vagnen
byggd på licens från tyska AGA (en avläggare av det satt bak på bensintanken och åstadkoms av start-
svenska), men enligt kyrkoherden skulle den vara veven på en T-Ford tillhörig kyrkoherde Johansson i
konstruerad av ingenjörer från Mercedes. I varje fall Hovmantorp, vilken körde tätt bakom Thulinvagnen
hade den ett tyskbetonat utseende med spetskylare men hade sämre bromsar.
och överhängande bakgavel. Suffletten fälldes ned i
ett utrymme mellan baksätet och karosserigaveln. I mars 1959 skrev kyrkoherden i ett brev till mig:
Vindrutan var delad i ganska spetsig vinkel och sä- ”Nu stundar vår och sommaren och därför ämnar jag
tena klädda med buffelhud. Hjulen var artillerihjul av snart företaga en översyn av den gamla Thulinbilen
stål (Sankey-typ) med däck 760 x 90. med oljebyte, rundsmörjning och justering. Sedan
brukar han gå hela sommarhalvåret till min stora
Motorn var en fyrcylindrig sidventilare. trevnad och belåtenhet. Jag trivs allra bäst med att
Cylinderdimensionerna uppges ha varit 64x110 mm köra just den bilen.”
(1415 cm3); kyrkoherden trodde dock att den var nå-
got större (65x120) och angav effekten till 26 hk, I dag är vagnen bevarad på Landskrona Museum.
men för det tyska originalet säger Automobiles of
the World 1921 inte mer än 16. Kolvarna var av lätt-
metall. Växellådan var treväxlad och bakaxeln helt
avlastad. Fjädrarna var halvelliptiska fram och bak.
Formerna på chassiet visade överhuvudtaget en viss
finess. Ramen var tillverkad i Bofors och fjädrarna i
Hjo.
Elsystemet var Bosch med magnettändning och
självstart, den senare installerad 1924. Någon gång,
kanske kring samma tid, byggdes den utsprungligen
öppna vagnen om till täckt av karosseribyggare Axel
A Andersson i Ronneby, ett gott och prydligt arbete.
På den befintliga karossen — givetvis med trästom-
me — sattes en dukklädd topp.
När man satt i förarsätet frapperades man av vag- Teckningen gjorde jag vid besöket. Ritningen till AGA-chas-
nens mycket gedigna karaktär. Instrumenteringen siet är ur Whittaker & Barron: Automobiles of the World 1921,
var fullständig och omfattade bl a hastighetsmätare, London 1921
av trumtyp i motsats till de övriga instrumenten, och
14 Ventilen 2-2008
I Ventilen nr 4 - 2007 berättade jag om min BSA. Pallas bensinur. Instrumentbrädan följde vindrutans
Den historien slutade med att jag i juni 1957 ryckte in V-form. Den femekrade ratten var placerad till hö-
till Kustartilleriets befälsskola på KA4. Följande för- ger, och längst ut åt denna sida satt handbroms och
sommar hade vi ett par veckors landmålsskjutning växelspak. Den senare var av kulisstyp med särskild
i Skillingaryd, och dit hämtade min kamrat Lennart spärr för backväxeln i form av en pedal som måste
Mattsson från Stocksund sin 1923 års T-Ford. Med trampas ned.
den gjorde han och jag på fritiden ett antal trev-
liga exkursioner. En junikväll 1958 gick resan till Gaspedalen satt mellan broms och koppling. Under
Nottebäck i Växjötrakten, där vi visste att det skulle ratten fanns en liten spak för avbländning av Zeiss-
finnas en sevärd bil. Här är berättelsen om vad vi strålkastarna. Dessa hade glasreflektorer och fram-
träffade på. till avskärmade lampor; avbländningen utfördes
genom att ett cylindriskt gulfilter sköts fram på me-
Klas Ludvig Lundén (1876–1975) hade förfäder i kanisk väg runt lampan. — Till instrumenteringen
den mäktiga skotska klanen Keith, blev kyrkoherde hörde givetvis också motometern, termometern på
i Linneryd och var en märklig man, dels genom sin kylarlocket, krönt av en liten fembladig propeller
livskraft — han blev till slut senior cleri, den äldste som roterade i fartvinden.
i prästerskapet — och dels genom sin tekniska be-
gåvning. Hans stora hobby var att bygga astrono- Ursprungligen hade
miska ur; 1958 hade han kommit upp i 57 stycken. vagnen registre-
Som pensionerad hade han slagit sig ned i gamla ringsnumret G 168,
postkontoret i Nottebäck, där han fick goda arbets- men efter att ha
utrymmen. stått avregistrerad
några år under kriget
1908 hade han börjat köra motorcykel. Särskilt fick den G 1500. Hur
mindes han från 1910-ta1et, då han tjänstgjorde lång sträcka vagnen
i Hagshult, en FN med fyrcylindrig radmotor, vars gått totalt visste kyr-
mest anmärkningsvärda detalj var en separator för koherden inte, men
rening av oljan där föroreningarna gick ut i avgas- han hade dittills slitit ut två vägmätare, varav den
röret. 1920 köpte han sin första och enda bil, den första räckte 9000 mil. Han ansåg att vagnen tack
Thulin som han alltjämt hade i bruk vid vårt besök. vare god fjädring och relativt lång hjulbas var en bra
Vi blev imponerade både av det skick Thulinvagnen landsvägsvagn. Då den saknade värme, använde
befann sig i och av kyrkoherdens sinne för tekniska han den inte under vintrarna. Sedan Thulinverken
detaljer. lagt ned sin biltillverkning 1921 kunde han köpa ett
lager av delar som motorblock med ventiler, kolvar,
Thulin var ingen billig vagn. Den fyrsitsiga tre- vevaxel och kylare, varefter han gjorde all service
dörrars phaetonen hade kostat 11 500 kr, jämfört själv. Någon större reparation hade dock aldrig be-
med 4 200 kr för en samtida T-Ford. Vagnen var hövt göras, och den enda lilla bucklan på vagnen
byggd på licens från tyska AGA (en avläggare av det satt bak på bensintanken och åstadkoms av start-
svenska), men enligt kyrkoherden skulle den vara veven på en T-Ford tillhörig kyrkoherde Johansson i
konstruerad av ingenjörer från Mercedes. I varje fall Hovmantorp, vilken körde tätt bakom Thulinvagnen
hade den ett tyskbetonat utseende med spetskylare men hade sämre bromsar.
och överhängande bakgavel. Suffletten fälldes ned i
ett utrymme mellan baksätet och karosserigaveln. I mars 1959 skrev kyrkoherden i ett brev till mig:
Vindrutan var delad i ganska spetsig vinkel och sä- ”Nu stundar vår och sommaren och därför ämnar jag
tena klädda med buffelhud. Hjulen var artillerihjul av snart företaga en översyn av den gamla Thulinbilen
stål (Sankey-typ) med däck 760 x 90. med oljebyte, rundsmörjning och justering. Sedan
brukar han gå hela sommarhalvåret till min stora
Motorn var en fyrcylindrig sidventilare. trevnad och belåtenhet. Jag trivs allra bäst med att
Cylinderdimensionerna uppges ha varit 64x110 mm köra just den bilen.”
(1415 cm3); kyrkoherden trodde dock att den var nå-
got större (65x120) och angav effekten till 26 hk, I dag är vagnen bevarad på Landskrona Museum.
men för det tyska originalet säger Automobiles of
the World 1921 inte mer än 16. Kolvarna var av lätt-
metall. Växellådan var treväxlad och bakaxeln helt
avlastad. Fjädrarna var halvelliptiska fram och bak.
Formerna på chassiet visade överhuvudtaget en viss
finess. Ramen var tillverkad i Bofors och fjädrarna i
Hjo.
Elsystemet var Bosch med magnettändning och
självstart, den senare installerad 1924. Någon gång,
kanske kring samma tid, byggdes den utsprungligen
öppna vagnen om till täckt av karosseribyggare Axel
A Andersson i Ronneby, ett gott och prydligt arbete.
På den befintliga karossen — givetvis med trästom-
me — sattes en dukklädd topp.
När man satt i förarsätet frapperades man av vag- Teckningen gjorde jag vid besöket. Ritningen till AGA-chas-
nens mycket gedigna karaktär. Instrumenteringen siet är ur Whittaker & Barron: Automobiles of the World 1921,
var fullständig och omfattade bl a hastighetsmätare, London 1921
av trumtyp i motsats till de övriga instrumenten, och
14 Ventilen 2-2008
