Page 11 -
P. 11
teborgs Stadsmuseums Volvo typ ÖV4
en enda svartlackerad provvagn som ”Jacob”. Den- Provvagnsmotorn. Synliga skillnader mot serieproduktionsmo-
na helsvarta vagn skiljer sig från vår bl.a. genom torn är magnetapparaten, tändstiftskabelanslutningar och vissa
kortare vindrutestolpe. Å andra sidan, enligt muse- rördragningar. (Foto LH)
ets dokumentation, fick den serietillverkade öppna
Volvo-modellen namnet ”Jacob” som alternativ till manuellt reglerbar tändförställning. Tändfördelaren
den formella beteckningen ÖV4. Då förf. ställde en drivs vertikalt från ett drev mitt på kamaxeln. Dessa
direkt fråga till Jan Sjöstedt om man vid allmänt tal ändringar medförde ganska radikala och troligtvis
om farfaderns bil kallade den ”Jacob”, förnekade han kostnadskrävande gjutmodelländringar för undre
detta. Enligt Jan användes detta namn om de se- vevhushalvan och förmodligen också för topplocket.
rietillverkade vagnarna, vilket synes styrka museets Även kamaxeln måste ha omkonstruerats.
uppgifter. Koppling
Detta är ett ämne som förtjänar att granskas när- Kopplingen är även den modern för perioden; en
mare. Tyvärr fanns det inte tid för förf. att forska torr enkellamellkoppling.
mer i denna fråga, men eftersom man kan doktorera Växellåda, kardanaxel
på de mest konstiga ämnen kommer här ett tips till
dig som ligger åt det akademiska hållet: Forska och Växellådan är 3-växlad, osynkroniserad och har, lik-
skriv en avhandling på ämnet ”Namnet Jacob och som de flesta av vagnens övriga komponenter, drag
Volvos första tio provvagnar” och bli teknisk doktor av väl etablerad och god amerikansk bilbyggartek-
eller åtminstone tekn. licentiat! nik. John Neréns artikel meddelar att SKF tillverka-
Skick och mekaniska komponenter de växellådan. Kardanaxeln är utrustad med Hardy-
Allmänt knutar i var sin ände.
Axlar, fjädring och styrning
Enligt vad Jan Sjöstedt erfor från sin far skänkte
farfar bilen till Industrihistoriska Samlingarna på Framaxeln är stel under halvelliptiska bladfjädrar
villkor att Volvo renoverade den. Att en renovering medan bakaxeln är lagrad i s.k. halvt avlastat utfö-
utförts är odiskutabelt, men bevis för att den de rande ovanför halvelliptiska bladfjädrar. Enligt John
facto gjordes av AB Volvo innan den överfördes till Nerén tillverkades båda axlarna av Bofors. Några
Industrihistoriska Samlingarna i början på 1940-ta- stag eller andra arrangemang för upptagning av vrid-
let saknas. Vagnens skick i dag kan likväl beskrivas moment och sidkrafter finns inte. De kraftiga fjäd-
som förhållandevis gott – den ser fin ut. rarna och bilens ganska blygsamma prestanda torde
ha gjort sådana anordningar obehövliga. Styrningen
Ur John Neréns presentation ”Volvo, en ny per- sker via en konventionell snäckväxel och är över-
sonbil av svenskt fabrikat” i Motor-Nytt, september raskande direkt utväxlad – vid sidan av provvagnar-
1926, framgår det att monteringen av provvagnarna nas framskärmar och magnettändningen kanske det
skedde hos Nya Aktiebolaget Galco i Stockholm. enda mera europeiska draget i en annars ganska så
Chassi amerikanskinfluerad bilkonstruktion.
Bromsar
Chassit är för perioden mycket konventionellt; två
längsgående rambalkar (tillverkade av Bofors enligt I serien av beskrivningar av Stadsmuseets auto-
John Neréns ovannämnda artikel), motor fram, driv- mobiler stöter vi nu för första gången på det mo-
ning bak, stela axlar, bladfjädrar etc. derna sättet att anordna bromssystem, dvs. så att
Motor fotbromsen påverkar bakhjulen och handbromsen
är kopplad till transmissionsbromsen på växellådans
Sidventilfyran med strax under två liters volym, utgående axel – inte tvärtom. Icke desto mindre sä-
med snälla ventiltider och kompressionsförhållande ger John Nerén i sin beskrivning av bromssystemet
anpassat till tidens oktantal ger 28 hästkrafter (”cir- att vagnens ”på kraftöverföringen verkande hand-
ka 28 hkr”, enligt Volvos broschyr Den svenska bilen broms … även vid stor fart kunde [vagnen] stan-
Volvo, välvilligt ställd till förfogande av Peter Lind- nas på en relativt kort distans … ” alltså enbart med
blom). Motorn är modernt trepunktsupphängd och användande av handbromsen! Detta avslöjar att
enligt John Nerén hade den byggts vid Pentaverken John Nerén vid mitten av 1920-talet var en gam-
i Skövde.
Förgasaren är en enkel (brittisk) Solex sidförga-
sare med endast två munstycken; ett huvud- och
ett kombinerat sekundär- och tomgångsmunstycke.
Bensinen på denna provvagn frambefordras till för-
gasarna med självtryck från den torpedlokaliserade
tanken – i serieproduktion blev bränsletanken mon-
terad baktill i chassit.
Tändning
Tändsystemet på denna provvagn är en tändmag-
netapparat, sannolikt av märket Bosch, placerad på
höger sida bakom förgasaren. Att magnettändning
var bestämt från början avslöjas av att magneten
sitter monterad på en gedigen hylla, gjuten i ett
stycke med den undre vevhushalvan. Serieproduk-
tionsvagnarna fick däremot ett modernt tändspole-
system med (enligt broschyr) såväl automatiskt som
Ventilen 3-2006 11
en enda svartlackerad provvagn som ”Jacob”. Den- Provvagnsmotorn. Synliga skillnader mot serieproduktionsmo-
na helsvarta vagn skiljer sig från vår bl.a. genom torn är magnetapparaten, tändstiftskabelanslutningar och vissa
kortare vindrutestolpe. Å andra sidan, enligt muse- rördragningar. (Foto LH)
ets dokumentation, fick den serietillverkade öppna
Volvo-modellen namnet ”Jacob” som alternativ till manuellt reglerbar tändförställning. Tändfördelaren
den formella beteckningen ÖV4. Då förf. ställde en drivs vertikalt från ett drev mitt på kamaxeln. Dessa
direkt fråga till Jan Sjöstedt om man vid allmänt tal ändringar medförde ganska radikala och troligtvis
om farfaderns bil kallade den ”Jacob”, förnekade han kostnadskrävande gjutmodelländringar för undre
detta. Enligt Jan användes detta namn om de se- vevhushalvan och förmodligen också för topplocket.
rietillverkade vagnarna, vilket synes styrka museets Även kamaxeln måste ha omkonstruerats.
uppgifter. Koppling
Detta är ett ämne som förtjänar att granskas när- Kopplingen är även den modern för perioden; en
mare. Tyvärr fanns det inte tid för förf. att forska torr enkellamellkoppling.
mer i denna fråga, men eftersom man kan doktorera Växellåda, kardanaxel
på de mest konstiga ämnen kommer här ett tips till
dig som ligger åt det akademiska hållet: Forska och Växellådan är 3-växlad, osynkroniserad och har, lik-
skriv en avhandling på ämnet ”Namnet Jacob och som de flesta av vagnens övriga komponenter, drag
Volvos första tio provvagnar” och bli teknisk doktor av väl etablerad och god amerikansk bilbyggartek-
eller åtminstone tekn. licentiat! nik. John Neréns artikel meddelar att SKF tillverka-
Skick och mekaniska komponenter de växellådan. Kardanaxeln är utrustad med Hardy-
Allmänt knutar i var sin ände.
Axlar, fjädring och styrning
Enligt vad Jan Sjöstedt erfor från sin far skänkte
farfar bilen till Industrihistoriska Samlingarna på Framaxeln är stel under halvelliptiska bladfjädrar
villkor att Volvo renoverade den. Att en renovering medan bakaxeln är lagrad i s.k. halvt avlastat utfö-
utförts är odiskutabelt, men bevis för att den de rande ovanför halvelliptiska bladfjädrar. Enligt John
facto gjordes av AB Volvo innan den överfördes till Nerén tillverkades båda axlarna av Bofors. Några
Industrihistoriska Samlingarna i början på 1940-ta- stag eller andra arrangemang för upptagning av vrid-
let saknas. Vagnens skick i dag kan likväl beskrivas moment och sidkrafter finns inte. De kraftiga fjäd-
som förhållandevis gott – den ser fin ut. rarna och bilens ganska blygsamma prestanda torde
ha gjort sådana anordningar obehövliga. Styrningen
Ur John Neréns presentation ”Volvo, en ny per- sker via en konventionell snäckväxel och är över-
sonbil av svenskt fabrikat” i Motor-Nytt, september raskande direkt utväxlad – vid sidan av provvagnar-
1926, framgår det att monteringen av provvagnarna nas framskärmar och magnettändningen kanske det
skedde hos Nya Aktiebolaget Galco i Stockholm. enda mera europeiska draget i en annars ganska så
Chassi amerikanskinfluerad bilkonstruktion.
Bromsar
Chassit är för perioden mycket konventionellt; två
längsgående rambalkar (tillverkade av Bofors enligt I serien av beskrivningar av Stadsmuseets auto-
John Neréns ovannämnda artikel), motor fram, driv- mobiler stöter vi nu för första gången på det mo-
ning bak, stela axlar, bladfjädrar etc. derna sättet att anordna bromssystem, dvs. så att
Motor fotbromsen påverkar bakhjulen och handbromsen
är kopplad till transmissionsbromsen på växellådans
Sidventilfyran med strax under två liters volym, utgående axel – inte tvärtom. Icke desto mindre sä-
med snälla ventiltider och kompressionsförhållande ger John Nerén i sin beskrivning av bromssystemet
anpassat till tidens oktantal ger 28 hästkrafter (”cir- att vagnens ”på kraftöverföringen verkande hand-
ka 28 hkr”, enligt Volvos broschyr Den svenska bilen broms … även vid stor fart kunde [vagnen] stan-
Volvo, välvilligt ställd till förfogande av Peter Lind- nas på en relativt kort distans … ” alltså enbart med
blom). Motorn är modernt trepunktsupphängd och användande av handbromsen! Detta avslöjar att
enligt John Nerén hade den byggts vid Pentaverken John Nerén vid mitten av 1920-talet var en gam-
i Skövde.
Förgasaren är en enkel (brittisk) Solex sidförga-
sare med endast två munstycken; ett huvud- och
ett kombinerat sekundär- och tomgångsmunstycke.
Bensinen på denna provvagn frambefordras till för-
gasarna med självtryck från den torpedlokaliserade
tanken – i serieproduktion blev bränsletanken mon-
terad baktill i chassit.
Tändning
Tändsystemet på denna provvagn är en tändmag-
netapparat, sannolikt av märket Bosch, placerad på
höger sida bakom förgasaren. Att magnettändning
var bestämt från början avslöjas av att magneten
sitter monterad på en gedigen hylla, gjuten i ett
stycke med den undre vevhushalvan. Serieproduk-
tionsvagnarna fick däremot ett modernt tändspole-
system med (enligt broschyr) såväl automatiskt som
Ventilen 3-2006 11
